Ja nu vet jag att man kan köpa kortet via SMS men det stod inte på den avi jag fick hemskickad som jag betalade och förväntansfull gått här och väntat på att det skulle komma. Nu gick jag ändå ner och fiskade igår i Drevviken som är en av sjöarna som ingår i kortet. Jag kom nämligen på att även fast jag betalt via min internetbank kunde jag leta fram betalningen via bankappen i mobilen och visa eventuell fisketillsynsperson.

Men seriöst det ultimata vore ett fiskekort som kunde köpas som app, så det är kopplat till mitt appkonto eller något. Ett SMS försvinner ju om jag byter lur och glömmer föra över SMS:et, nuvarande kort riskerar att gå sönder under första fisketuren. Jag är ett stort fan av smidigheten av att få ha allting kopplat till ett konto på nätet som jag kan accessa från diverse enheter. Det jag skulle vilja ha från statligt håll är ett riktigt elektroniskt ID, de här bankID-grejerna känns så feltänkt det bara kan bli. Någon politiker som inte vaknat från tiden då bankerna utfärdade ID-handlingar, kanske de fortfarande gör? Oavsett nu är det färdigt med dagdrömmarna, nu byter jag ut dem mot riktigt istället. Sängen here I come!

Om någon har fisketips för Drevviken så lämna gärna dem som kommentar här eller om det är hemliga tips så maila mig på jimmy.wirsborg@gmail =)
Är väldigt nyfiken på båthyrningsmöjligheter i Drevviken, såg en del med båtar men såg ut som fiskegubbar med egna båtar.

Testade även min nya fiskeväska och den funkade väldigt bra. Packade lådan med abborrdrag i toppen så jag kunde gå och byta drag utan att packa upp hela väskan. Inser dock att jag behöver vettigare byxor och jacka, så det sätts upp på min inköpslista så får vi se vilket år orkar prova och köpa mig det.

Alex blev nog rätt chockad att jag faktiskt kom till skott och handlade något, jag brukar sällan handla något större till min fiskeutrustning då jag anser att jag har vad jag behöver och jag får inte mer fisk bara för att jag köper massa nya dyra saker. Men ibland så behövs det och håller den här väskan lika länge så är jag nästan 45 innan jag köper en ny, läskigt vad tiden gått. Känns som om det inte var alltför länge sedan som jag sprang runt som knatte på sportfiskarnas skärgårdsläger på Styvnäset.

Nu jag fraktar jag i varje fall min fiskeutrustning i en blå Flambeau 4005ST som ser ut så här:
Jag ska bara ta mig tid att faktiskt packa om min fiskeutrustning och jag är en mästare på att skjuta upp saker.

Jag inhandlade också ett par nya Gore-Tex skor då mina gamla gått sönder. Det blev faktiskt samma modell jag hade innan som inhandlades, ett par Ecco men’s ultra terrain 1.1 observera dock att skorna är billigare i butik (betalade 999:- i butik istället för jämna 1000:- som de kostade på nätet). Först hade jag besökt Addnature på Högbergsgatan och det var rena katastrofen, de som driver butiken har verkligen noll koll. Anledningen att jag gick till Addnature var för att se ifall de hade någon annan intressant modell men som sagt, jag svettades igenom tröjan utan att varken hitta något vettigt eller få någon hjälp. I en Ecco-butik får man ju hjälp nästan omgående och man får inte som svar butikspersonalen att de har en annan kund utan kan ta flera kunder samtidigt och hämta alla intressanta skor samtidigt. Ecco-skorna vet jag dock att de fungerar ok och jag har precis sprayat impregneringsspray så bilden är från duschen:
 Så nu är jag preppad inför en svensk sommar (åtminstone om fötterna) och med en ny väska. Nu ska jag bara få tid över att bege mig ut och fiska också.

Solen sken i varje fall fast vinden var rätt kall vilket inte gjorde min förkylning någon tjänst, därför mitt inlägg kommer först nu istället för igår kväll. Testade det mesta jag hade med mig både vanligt och sedan med rigg där jag fäste 20g extra tyngd 1m framför betena för att få ner dem på lite djup, det var bra fart på vattnet. Mest frustrerande var alla bottenmetare som lät sina riggar gå med strömmen och blockera mitt fiske emellanåt, tror jag lyckades trassla få med mig någon annans lina som glidit förbi ett hundratal gånger. Smidiga fiskare håller koll på sin lina och ser till att om den drar iväg att följa med och ser till att undvika trassel.

Jag testade dock aldrig min Deadly Combo från D.O.A. som jag köpte på Sportfiskemässan. Den hade nämligen bly i riggen och det var blyförbud, jag fick ett litet ok från fisketillsynsmännen eftersom blyet inte kunde bytas ut men det kändes ändå fel. Jag tänkte att om jag fick fisk och det var vinstpengar inblandade så kunde det bli lite väl mycket irritation. Om någon är en hejare på att byta ut bly mot miljövänliga vikter när det sitter i en rigg så får ni gärna hojta till i en kommentar.

Men för den som undrar var det tydligen bläckfisk som gällde och wriggler eller wiggler är lite osäker där. Själv testade jag skeddrag och spinnare i massor av former men inte ens black bee gav mig något hugg och jag brukar alltid få åtminstone lite abborre på den. Man kan lungt säga att jag är frustrerad, fast å andra sidan så kan det vara min bitterhet över förkylningen också.

Själv var jag dålig på att ta bilder (hade glömt att ladda kameran efter min weekend i Amsterdam), men min kamrat Alex har slängt upp ett bra Bildreportage på sin blogg Sportfiskedagboken. Där framgår också vikt och längd på vinnarfiskarna, eller ja de enda fiskarna då det bara blev tre totalt.

För alla som inte var med i år så rekommenderar jag Slottslaxen, den kostar en hundring (som går till att sätta ut ny fisk) och strömmen är en trevlig plats att fiska på. Det var även uppställt en knatteavdelning för de yngre sportfiskarna och gubbarna som håller i tävlingen gör ett riktigt bra jobb med hålla ordning och hjälpa folk. Och vi måste alla värna vårt fiskevatten i innerstan, det är en sån unik känsla att kunna fiska på det sätt vi Stockholmare är välsignade med. Sedan är vinsterna 5 000, 3 000 och 1 000 sek så känner man att man kan det där med havsöring och laxfiske, upp till bevis!

Årets mässa var klart den bästa jag varit på, den hölls i Kistamässan i år och Elmia har en hel del att lära till nästa år. Det normala irritationsmomentet med försäljningsställen fanns där men var inte lika påtagligt. Bäst på mässan var helt klart den riktigt dragbassängen! Skrivit om hur det ska göras tidigare ( http://sportfiske-magasinet.se/2011/04/10/hur-en-dragbassang-ska-se-ut/ ) och frågan är om arrangören faktiskt lyssnat eller fått inputen någon annanstans ifrån. Men så här såg den ut:

Efter att ha lyssnat på mina klipp som jag spelade in så inser jag hur borta jag var och de lämpar sig inte för allmän beskådning. Jag lyckades inte heller få med på film de två gånger som fisken visade något som helst intresse för dragen. Det var ett extremt intressant upplägg av de som visade upp sina drag. De står och säger att om gäddan är riktigt trög så är detta draget du ska ha, samtidigt så har de bassäng med trög gädda och inget händer. Abu Garcia-killen hade ett drag som faktiskt fick en gädda att rusa fram i varje fall.

Som jag nämnt tidigare i http://sportfiske-magasinet.se/2011/08/18/rosa-fiskespo/ så är fiskegrejer som är avvikande i normfärgerna svart, grönt, beige och andra mossiga färger förutom det vi kastar på fiskarna (vissa flugfiskares flugboxar skulle göra sig väldigt bra i samba-parad). I varje fall så hittade jag dessa två fiskelådor, varav den ena inhandlades av Alex till sin flickvän Elina som nu börjar få en ordentlig fiskeutrustning i sin favoritfärg rosa.

Jag hittade dessutom lite nya drag som inhandlades, ett tecken på hur sjuk jag faktiskt var då jag normalt inte kan tänka mig att handla något på en mässa (ska man handla åker man på marknad, svenska folket måste lära sig skillnaden). I varje fall så inhandlades en Deadly Combo av D.O.A, vet inte ifall det är flirt med Dead or Alive eller inte men den ser ut så här:

Riggen ska jiggas eller jerkas hem och ger då ifrån sig ljud och plask samtidigt som räkan presenteras. Den ska tydligen funka för havsöring vid kusten och jag tänkte testa den i Stockholmsström för att se vad det ger för resultat där. Sedan har jag även handlat en groda. Dahlberg Diver Frog som såg ruskigt intressant ut och då jag och Alex ofta fiskar ute på Djurgården här i Stockholm så finns det platser som verkligen växer igen mot sensommaren och där det förekommer grodor så jag tänkte testa den där. För den nyfikne så ser den ut så här:

Och ur förpackningen så ser den ut så här:

Och för den som är nyfiken på hur den ser ut när den fiskas så ser det ut så här:

Tanken är alltså att den ska gå ytligt och benen bete sig precis som när en groda simmar eller dyka neråt. Man fick även med extra ben då dessa tydligen kan gå åt, vilket jag kan tänka mig ifall man får på en ordentlig gädda. Och medan jag fiskar kan jag numera bära en ”Ge fan i våra vatten”-tshirt och som en bonus köpte jag även en ”Ge fan i våra vatten”-spinnare vilket är gul och svart vibrax (kommer säkerligen ta en hel del abborre i sommar). För den som är mer nyfiken på hela ”Ge fan i våra vatten”-grejen så går det att läsa mer om det här http://www.sportfiskarna.se/miljo_fiskevard/Gefaniv%C3%A5ravatten/tabid/576/Default.aspx och jag avslutar denna post bild på tröjan och spinnaren.

Detaljerna kring materialet i sig är självklart väldigt hemliga men tittar man på 3Ms hemsida så kan man läsa att Powerlux Composite förutom fiskespön används till hockeyklubbor, baseballträn och cyklar. Grunden är dock tätt packade kolfiber på något vis som undviker att materialet blir stelt och benäget att spricka/knäckas. Enligt Loop skulle detta vara något nytt men så vitt jag förstått är detta vägen som forskningen varit på ett tag. De har alltså tagit ett språng inom den forskningen men det är inget skifte i klass med när vi fick nya fibrer, jag tänker på när glasfibern kom och senare kolfibern.

Det återstår dock att testa att faktiskt fiska med detta flugfiskespö Cross S1 från Loop och när det kostar nästan 7000:- så det helt klart inget man impulsköper. Om någon har testfiskat spöt så lämna gärna en kommentar!

Väl inne på mässan måste alltid brotta sig igenom alla backslicks som är på båtmässan för att ta sig fram till vildmarksmässan, tipset är väl att bryta ut vildmarksmässan och ha den på en mindre mässa. Jag menar vad har vildmarksfolk ihop med snobbiga överklassmänniskor?

Väl på vildmarksmässans område så kunde jag lugna ner stegen lite och börja koppla av. Det enda jag inte tyckte om med atmosfären var mängden alkohol som numera konsumeras på mässan, vad är grejen med att alkohol letar sig in överallt? Jag dömer ingen som dricker men vid event som dessa så känns det väldigt olämpligt, som att servera starksprit vid en knatteturnering i fotboll eller liknande.

Nyheter från mässan var förekomsten av Nor Vise bindstäd (visserligen inte till försäljning men Leif Ehnström satt och band flugor i flugbindargången med ett sådant) och att Loop visade upp top of the line spön som mycket väl kan vara bästa flugfiskespöna på marknaden. Som sagt är jag inte flugfiskare men Loops spön fick mig nästan byta sida, vi får väl se om det inträffar. Jag kommer skriva lite mer om Loops spön i en senare artikel där jag tittar lite närmare på vad de faktiskt lyckats med, de har nämligen ett nytt material de använder från 3M som verkar otroligt spännande. Jag kommer även skriva ett inlägg om Nor Vise bindstäd för att bättre visa på dess förträfflighet.

Så jag lämnar er med följande bilder från mässan:

Från förra året så har jag väldigt låga förväntningar på mässorna. Jag misstänker att det kommer att kosta 140:- i inträde för att få tillgång till en stormarknad där alla aktörer försöker sälja mig saker och ingen försöker visa mig något nytt coolt. Jag hoppas dock att Sportfiskemässan i Kista har styrt upp en riktig dragbassäng så som jag beskrev i ett tidigare inlägg http://sportfiske-magasinet.se/2011/04/10/hur-en-dragbassang-ska-se-ut/ för det skulle göra en enorm skillnad!

Satt ner med Alexander Hegedüs från http://sportfiskedagboken.se/ som är en grymt mer aktiv fiskare än jag om än mindre aktiv bloggare. Han berättade om alla filmer han studerat och hur han tänkt lägga upp fisket 2012. På frågan varför han inte bloggat om det så blev svaret lite svävande. Så dra över till honom och kommentera hans blogg så det blir lite fart på honom! =D

Är det något jag inte får missa på mässan? Lägg en kommentar här på bloggen så ska jag försöka få in det i kommande inlägg från mässan.

Vad som är skrämmande är att man inte verkar förstå mängden skit som finns i snön och vilken utbredning föroreningarna får när man släpper ut dem i ett vattendrag som är strömt. Man riskerar hela det marina livet i Stockholm, Stockholms skärgård och i förlängningen även Östersjön. All dumpning i våra vatten bör förbjudas. Läget i skärgården är allvarligt. Vattnet går förvisso fortfarande att bada i men när fisken nästan är helt borta (http://www.dn.se/nyheter/sverige/gaddan-i-skargarden-ska-raddas-efter-fisklarm) är det inte dags att vi stannar upp och frågar oss vad tusan vi håller på med?

Så medan Ulla Hamilton tycker det ser skräpigt ut på gatorna med fimpar överallt (vilket jag håller med om) så bryr hon sig inte dugg om hur det ser ut på botten under vattnet eller hur kvalitén är på vattnet är (något jag som sportfiskar blir rysligt förbannad på). Jag bor dessutom i Sköndal och här hade vi en snötipp i utkanten där ett helt fält fylldes med snö. Snö i sig ser kanske inte så farlig ut men om man låter snön smälta och sen tittar på vad som händer. Medan övriga Sköndal slog ut i blom så förvandlades denna äng som det varit sommaren innan till en grusplan med spridda tussar av grönt som kämpade hårt för att få fäste. Det var inte förrän någon åkte ut på ängen med en liten traktor med borste och borstade ihop allt grus och tog hand om all skit som ängen kunde återhämta sig något. Jag gick ut och fotograferade lite efter det att blivit ihopföst och ängen börjat återhämta och så här ser det ut:

Detta är då bara en av väldigt många högar på en av alla de snötippar som vi använde runt om i Stockholm.

Trots att det alltså är mitt under sommaren så får inte grönskan fäste ute på ängen. Kommer det vara annorlunda på sjöbottnen?

Ännu en av de högar med grus och annat skräp som Ulla Hamilton vill lägga på botten av våra fiskevatten istället.

Plast, något som visat sig vara ett gigantiskt hot mot vattenlivet. Var vill Ulla Hamilton att det ska ta vägen? Jo ner i våra vattendrag.

Naturen kämpar alltid tillbaka så länge det finns en gnutta liv kvar. Men hur mycket snödumpningen krävs innan allt liv i Mälaren är borta?

Mer saker som Ulla Hamilton anser miljövänligt att slänga i havet istället för att ta hand om det på land.

När jag fiskar får jag ibland upp konstiga saker och detta kanske blir en vanligare fångst om Ulla Hamilton får som hon vill?

Det är alltså det här som jag motsätter mig att det dumpas i våra fiskevatten. Själva snön får gärna dumpas men då ska det vara vit och ren snö. Det är inte för inte som vi har ett ordspråk om att det som göms i snö kommer fram i tö. En av bloggarna på DN skrev även denna artikel som visar hur mysigt det ser ut när snön dumpas: http://www.dn.se/blogg/epstein/2010/02/26/orjan-sprider-sorjan-6503/. Man kan nästan se vilken katastrof det är. För även om snön idag inte innehåller några direkta halter bly eller andra farliga kemikalier så vad händer med vattendragen om vi dundrar på med enorma mänger salt och grus? Gör vi det på en ängsmark så försvinner växtlighet och om växtligheten försvinner ur våra vatten då dör de helt.

Samma bloggare på DN förespråkar även samma lösning som jag på problemet (http://www.dn.se/blogg/epstein/2011/06/13/sno-och-kyla-i-het-och-kvalmig-stadshusdebatt/). Hur många har tyckt att det varit olidligt varmt hemma under sommaren när det varit som varmast? Hur många hade velat att snöns kyla skulle använts till att göra dina element kalla så de kunde kyla ner din lägenhet? Det går faktiskt, 1999 gjorde en blivande ingenjör sitt examensarbete i ämnet. Det finns att läsas här: http://epubl.ltu.se/1402-1617/1999/184/LTU-EX-99184-SE.pdf. Väldigt tekniskt och det finns inget exakt plan för Ulla Hamilton att följa för Stockholm men däremot visar det på att det med stor sannolikhet skulle bli ett lönsamt projekt. Även många andra bloggare innan mig skrev om detta under vintern och våren påpekade just detta. Vad har Ulla Hamilton gjort under sommaren inför det stundande snökaoset? Hon har så klart haft semester. Inget ont om det men om man är ansvarig för något som inte fungerar så känns det inte riktigt som man kan ta semester tills det är löst. Man kan inte heller dumpa sitt problem i sjön (även om hon verkar tycka att det är den bästa idén någonsin).

Vad tycker jag Ulla Hamilton skulle ägnat sommaren åt? Hon skulle ägnat den åt att seriöst gå igenom förslaget att lagra snön som faller i Stockholm inför den kommande sommaren. Frågar man de som äger serverhallar i Stockholm och som har stort behov av kyla så skulle de säkerligen vilja hjälpa henne att titta på lösningar att lagra kyla på ett billigt och smidigt sätt så de slipper betala miljarder för kyla sina hallar. Frågar man alla olika bostadsrättsföreningar och fastighetsägare i Stockholm så hade säkert ställt upp och titta på förslagen de också så de kan få fjärrkyla till lägenheter, kontor och butiker runt om i staden. Men för att det ska fungera krävs bergrum eller andra stora utrymmen med extremt bra isolering, så utan stadens guiding lär projektet aldrig bli av. Så varför vill Ulla Hamilton ta den enkla vägen ur detta? Speciellt när det finns en väg ur det där staden kan tjäna pengar?

Du som läsare hur känner du inför detta? Skriv kommentar och lufta dina åsikter och tankar!

Att jag noterat detta är för att Alexanders flickvän Elina börjat fiska med oss och hon ville ha ett rosa fiskespö. Att hitta ett rosa fiskespö blev dock något av Alexanders och Elinas huvudvärk men de hittade ett till slut: http://sportfiskedagboken.se/2011/06/01/antligen-ett-rosa-spo/. Men vad är grejen egentligen? Varför finns inte fiskespön i flera färger? Är det den stereotypa bilden eller är det helt enkelt så att man gjort beräkningar och har belägg för att det inte är ekonomiskt med andra färger?

Det går självklart att lacka om sitt fiskespö i precis den färg man vill men vore det inte lite coolt om fiskespöna kom i regnbågens alla färger? Tänk bara när man går in i fiskebutik så är nästan det första man lägger märke till dragen som ofta är i alla möjliga färger och jag tror det är minst lika mycket för att tilltala oss som fiskar som det vi tänkt fiska efter. Varför kan inte spöställen få samma effekt, spön i alla möjliga färger där butikerna kan verkligen använda sin fantasi vilka färger man ställer fram och blandar?

Och minns jag tillbaka till när jag var mindre och tjatade mig till att få åka ut och fiska så vill jag minnas att min lillasyster fick ett eget rosa fiskespö. Det var dock inkapslad haspelrulle som hade en tendens att trassla och det var ingen känsla alls i spöet. Tror det inhandlades på en bensinmack då det var enda stället som hade ett spö som tilltalade henne. Hade butikerna däremot erbjudit spön i olika färger så hade hon kunnat få samma utrustning som mig fast i ”rätt” färg och vi hade aldrig behövt leta efter utrustningen och hon hade kanske uppskattat fisket mer. Jag kan även tänka mig att i stort sett alla vi som har systrar till syskon har liknande historier.

Varför ämnet upprör mig är för att jag älskar att fiska och jag tycker det om något ska vara en inkluderande hobby där ingen ska känna sig utanför samtidigt som de får vara den de är. Älskar man rosa ska man självklart ha möjlighet att få tag på ett rosa fiskespö utan att behöva leta speciellt mycket efter det. Fiske ska vara bekvämt, det ska vara enkelt, det ska vara roligt och all fångst man får är bonus.

Sitter och funderar starkt på att maila spötillverkarna och fråga, få lite vettiga svar på mina frågor. Men tills jag finner tid att leta upp rätt mailadresser och formulera bra mail så lämnar jag denna bloggpost här ute på Internet i hopp om att just du ska läsa den och kanske lämna svaret i en kommentar. Du får även gärna kommentera om du vet någon som är bra på att lackera om spön. Jag funderar på ett personligt motiv på mitt spö, sist jag räknade efter så verkar jag köpa nytt spö var tionde år eller så och då kan det vara trevligt med ett helt unikt och eget spö. Lär ju bli enklare att få tillbaka om någon stjäl det, speciellt med när sökmotorerna börjat bli bra på bildsökningar där man använder en bild att söka med.