RSS

Trekantens Dag – eller frustrationens dag

Tiden går fort när man har roligt, varför torsdagen gick så långsamt för oss. Samt att tiden tills det här blogginlägget kommer upp har gått så fort.

Trekantens dag var som sagt i torsdags och jag, Alex och Elina var där för att lura regnbågar och tävla om vem som var störst, bäst och vackrast av oss i form av vem som fångade störst och flest fiskar. Elina hade med hjälp av Alex införskaffat sitt hemliga vapen, ett rosa fiskespö, och jag hade bättrat på min fiskeutrusning med lite vibrax samt ett hemligt vapen i form av bottenmetegrejer och PowerBait. Alex som alltid har en välfylld arsenal av fiskeprylar körde på sina dropshot jiggar.

Jag dök upp lite innan Alex och Elina och bokade en av båtarna som Sportfiskarna lånade ut. Sportfiskarna hade satt upp tält och stod och informerade allmänheten. Riktigt trevligt att se att så många av de förbipasserande stannade till och förhoppningsvis tog till sig lite av informationen.

Elina framför sportfiskarnas tält vid Trekanten

Elina framför sportfiskarnas tält vid Trekanten. I tälten fanns det gott om information och t.o.m. ett akvarium med öring och regnbåge av den mindre kalibern.

Trekanten är en sjö som varit väldigt nära att växa igen en gång i tiden. Men som räddats även om den fortfarande behöver lite konstgjord andning då näringsämnen från bottenslammet gör att sjön algblommar något fruktansvärt. Stockholm Vatten jobbar dock väldigt hårt på styra upp sjön och här är deras senaste:
http://www.stockholmvatten.se/sv/Aktuellt/Nyheter/Nu-stoppar-vi-algblomningen-i-sjon-Trekanten/

Men denna dag så sken solen, vi hade bra vind som syresatte sjön ordentligt och vi hade bra bredd i våra utrustningar. Så vad kunde gå fel? Jo väldigt enkelt, fisken vägrade hugga!

När Alex och Elina dykt upp så testade vi sidan där Sportfiskarna hade sitt tält men det var helt dött. Eller inte helt jag tror vi hade en eller två abborrar som följde efter dragen men i storleken att de aldrig skulle få in hela kroken i munnen. Vi beslutade att gå över till andra sidan och fiska i väntan på att det blev vår tur att gå ut med båten. Jag gick före och hade väl fiskat fem minuter när jag ser en riktigt fin regnbåge följa efter min spinnare. Med lite adrenalin och endorfiner i kroppen så fiskade jag ihärdigt på men utan resultat. När jag bytte fiskeplats så lyckades jag dock få en abborre som faktiskt var stor nog att ta betet, en vibrax storlek 4. Men sen blev det dött igen. Ett byte till så hamnade vi på en plats där det cirkulerade både regnbåge och öring som vi kunde se och även väldigt stora och fina abborrar. Men oavsett teknik eller bete så fick vi inte ett enda hugg. Frustrationen var total.

Klockan blev 14 och det var vår tur att ge oss ut i båtarna. Jag tog årorna, bra motion så slapp jag ett pass på gymmet. När vi gick ut hade vi motvind så det var tungrott och båtjäveln, ursäkta språket, gick inte att styra alls utan stack iväg konstant åt något håll och fick slagsida mot vinden. Till slut nådde vi andra änden av sjön och hade fiskat av ena sidan från båt, utan resultat. Vi stannade en stund i området där det var vindstilla, vinden slog ned i sjön kanske 50 meter ut. Fortfarande inte ett enda hugg. Vi lät båten driva ut i vinden och använde den för att fiska av andra sidan av sjön, tror ni lyckats gissa att även detta var utan resultat. När jag skulle ro in så var jag tvungen att ro över sjön med vinden i sidan, ruskigt jobbigt. Väl inne så ser vi att de släpper iväg två knattar i ena båten och påpekar att det blåser rätt mycket.

Det ser ju rätt fint ut på den här bilden men knattarna har stått still/drivit åt fel håll ett tag och en av tillsynsmännen är på väg från från bryggan i en tredje båt för att bogsera in dem. Jag såg att de fick hjälp av en vuxen att få komma ut med båten för att fiska sen.
Båtar ute på Trekanten

Men för den som är sugen på att fiska regnbåge och öring så är Trekanten faktiskt en väldigt trevlig sjö. Den ligger centralt vid Liljeholmen som nu med sitt fina centrum bjuder på goda möjligheter för att ta en paus och gå och äta en bit mat. För min del är det perfekt. Jag är väl något av en storstadsfiskare som tycker om Stockholms Ström och sjöar som har anknytning till någon form av stadsbebyggelse så när fisket verkligen är ett skitfiske så kan man packa ihop och gå dit.

Så om ni ger iväg och fiskar i Trekanten så är det bara för mig att önska er ett bättre skitfiske än det jag, Alex och Elina hade.